.

Det skär i magen på mig när jag tänker på att Julle ev ska flytta ifrån oss. Jag vet att det är rätt beslut av mig, men känns som jag sviker honom och jag kommer må fruktansvärt dåligt LÄNGE efteråt.

Julle kom till mig när jag va 16 år och hade haft ett jättejobbigt år, hade tappat lusten till allt. Tänkte droppa av skolan och allting. Men när Julle kom så ändrades allt, jag började se framåt, djur kan ha en sådan inverkan, tro mig jag vet! Han va med mig under mitt livs värsta period och han blev mitt sätt att rehabilitera. Hade inget speciellt hundintresse innan, men tack vare honom är man nu riktigt "hundbiten" och det är det roligaste jag vet. Utan honom hade jag inte varit där jag är idag. Han va ett riktigt monster under sin uppväxt, MEN sååå jag har lärt mig av att leva tillsammans med honom. En äkta läromästare.



Ingen hund i världen kommer NÅGONSIN kunna jämnföra sig med va Julle betyder för mig. Finns en anledning till varför just hans tass tatuerades in på min axel. Ni som känner mig vet vilka underverk Julle gjorde med mig när han kom och vad jag har lärt mig genom att leva med honom i dessa 5 år. Han är speciell, på ett plan som inte går att mätas sig med.


Julles tass

Världens finaste kille

Kommer aldrig glömma min första egna hund. Midvinterlandets Hjulius. Mattes ängel

Idag var man frisk nog för att ge sig ut och träna hund igen. (vilket uppskattades från deras sida) Dagen började med att sökgänget träffades kl 9 och tränade, Chie var supertaggad! Det skeptiska mot figgarna är helt borta, nu är det bara att jobba på att få raka och fina skick. Hon va riktigt rolig att köra med idag. Överraskade mig och tog ännu ett steg i rätt riktning.

Hann tacka ja till mycket idag kan jag säga, först frågade dom om jag inte skulle ta Mias plats i agilityträningen för Emma Berg kl 13.00 idag, Ja så jag då. Blev sen erbjuden en plats i agilitysektorn i Heby BK, Ja sa jag då, blev efter det förfrågad om jag kunde tänka mig att sitta med i styrelseni Heby BK, Ja sa jag då, blev sen förfrågan om jag hade nåt intresse av att utbilda mig till A1 instruktör, och gissa svaret? JA sa jag då. :) 

Så efter söket var det bara att åka hem och kasta in Chie och ut med Jejja för agilityträning för Emma Berg. Vi hade osis med vädret men det var mycket givande ändå.. Finns så mycket mini-små saker man gör fel som kan bidra till ett stort fel, alltid bra att en kunnig person kollar på en när man tränar.

En mycket lyckad träningsdag!

Min underbara trio, bara Foffes lilla Kaka som fattas :)

Ja nu har Smulan sakta men säkert börja kunna gå igen, idag gick hon ner för trappen till och med, visst det syns att hon har förjäkla ont, men det börjar gå åt rätt håll! Skönt. Nu får det va nog med sjuka djur för ett tag tycker jag..

Var iväg till klubben i söndags, provade agility med lilla Cookie för första gången, haha. Vilken syn det var, när hon väl fatta att man fick godis för att springa genom tunnlar började hon löpa amok i varenda tunnel. :) Polisen var där samtidigt och tränade skydd med sina schäfrar, ("pinsamt att kliva ut med en liten russkiy toy tänkte jag") tro på fan att det sluta med att alla karlar stod runt Cookie och pratade bäbisspråk med henne. Haha! Inget man hade räknat med, fick även beröm för att jag hade fin lydnad på Chie. Det måste ju betyda nåååånting när man får beröm av självaste konstapeln. :)


En lapphund i fällning, ena sidan tagen! bara hälften kvar :)

Idag var det lydnadskurs, blev mest filmtittande och en jävla massa skitsnack. Körde lite med Chie efter och hennes glädje i fotgåendet sitter i, det var alltså inget tillfälligt. :)

Eller i n t e. Alltså jag orkar inte med min levnadssituation just nu.. Har aldrig innan haft sånt oflyt i mitt liv.. Fan ingenting som går som det ska. Pank, får låna cash för att betala hyra, får operera hunden akut för livmoderinflammation, precis när hon blivit bra händer nästa grej. Reagerade på att Smulan hade legat i soffan hela dagen igår, när hon hoppade ner insåg jag varför, hon kunde inte gå. Bakbenen bar henne inte, sen kissade hon på sig och det var blod i urinen. Ringde till veterinären (nån liten hemmaklinik, de enda jag hitta som va öppet kl 22.00 en fredagkväll) På vår förklaring tyckte han det lät som hom brytit ryggen och då var det bara att ta bort katten sa han. Vi satte oss i bilen, jag grinade som en dåre och va helt övertygad att jag inte skulle få ha en levande Smulan med mig hem. Men när vi kom dit och han hade kollat på henne så tyckte inte han att vi skulle ta bort henne, ryggraden var iaf hel. Det fanns ingen röntgen där och han kunde inte komma på vad hon hade varit med om heller, men hon var tillräckligt pigg för att inte ta bort henne. Så vi fick recept på lite piller som hon ska få, sen ska vi avvakta och se, så länge hon äter, dricker och kissar osv så är det bra (vilket hon gjort idag). Blir hon sämre eller läget är oförändrat om några dagar får vi åka in igen. Hon mår verkligen jättedåligt och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon ska klara av detta, katter brukar ju vara tuffa.. Min älskade Smulis, greja detta nu!!!

Det är verkligen något speciellt med denna katt, det tror jag alla kan hålla med om

Chie debuterade i öppen klassen idag, utan att ha tränat inför den. Hon fick ett 2a pris, kom av sig i återgången och gick på ett färskare spår. Det var det enda, annars gick hon som en klocka. Domaren berömde henne massor och sa att det inte skulle bli några problem för oss att plocka ettor bara vi tränar på återgångar, hon hade allt i sig som en bra spårhund ska ha. Det känns ju lovande iaf. :) Tyckte inte riktigt Chie var sig lik, inte samma sug som hon brukar ha. Kan bero på att hon ska börja löpa, kan även bero på att hon känner att jag inte mår bra just nu. Jag är inte i den bästa tävlingsformen just nu kan jag lova, känner mig som ett vrak.

Men men, nu övar vi i höst och ger oss på spåren till våren igen :)